När mina föräldrar kom till Sverige kände de inga andra här. Vi var de enda som inte var vita på hela gatan. Jag tänkte att vi var en enhet mot resten av världen. Det slog mig aldrig att vi hade kunnat vara majoritet någon annanstans. Mary bor hemma hos sin kille Filip och hans föräldrar. Pappan som gör falukorv i ugn, mamman som har slutat gå till jobbet och Filip som gillar att göra saker i vildmarken, som vill göra lumpen och som verkligen älskar Mary. Marys pappa har en ny familj. Och Marys mamma och lillebror Ebi, han som Mary alldeles nyss drog runt i en lära-gå-bil och visade saker, bor nu i en ny lägenhet där deras gamla soffa står inklämd. Om man sätter händerna som skärmar runt ögonen och fokuserar på en liten bit skulle allting kunna vara som vanligt. Jag klyver er itu är en berättelse om att hitta sin plats, där något hela tiden är i vägen. Om att stå och stampa när alla andra rör på sig och om familjekonstellationer i upplösning.